080813. Jag tror på det övernaturliga, men kärleken är förevigt försvunnen!
Dagen började med ett oönskat uppvaknande av solen i ottan som gjorde det minst sagt svårt att somna om. Dagen fortsatte sedan med en tripp till syrrans old hood och en skivinspelning (?) Vissa höjde otroligt på ögonbrynen då jag började stampa på deras förbjudna mark. Screw you B! Men roligt var dte allt! Mitt självförtroende har nog skjunkit ännu lägre, om dte överhuvudtaget är möjligt, men trots det var det kul. Efter fyra timmars väntan och 73spänn fattigare fick vi äntligen notorna av Bethoven och kunde sätta igång.
Faaasen vad jag inte är säker på mig själv, eller kanske heter det osäker?!
[HÄR SKULLE BILDEN HA SUTTIT]
19.00 var det Dans Under Öppen Himmel med Skånes Dansteater i Pildammsparken och självlklart var syrran och jag där! =) Vi blev dock inte så impade som vi brukar, men som sommarens citat lyder "Det har faktiskt varit sommar!" kom väl till pass. Jag lovar, det är verkligen det ultimata svaret på allt!
-Har du gått upp i vikt?
-Det har faktiskt varit sommar!
-Dom är inte lika tighta längre
-Det har faktiskt varit sommar!
-Har du sett hans kagge?!
-Det har faktiskt varit sommar!
Håll med om att det funkar Deutschland Über Alles! =)
Dessvärre var batterierna i min kamera lika döda som kärleken mellan två människor (jag kanske glömde att nämna att jag inte tror på den längre. Kärlek finns inte) så det kunde inte bli livebilder varken i studion eller på dansarna.
SDT dansar samma tid imorgon också, gå och se dom vett já! Du ångrar det aldrig, möjligtvis om det regnar..
Baah jag vill bara att allt ska lösa sig. Egentligen är jag nog mer kär i tanken om honom, än själva honom. Men varför gör det då så ont när jag förlorar honom? Vad är det som gör det så omöjligt för honom att älska mig? Varför är han så osäker? Vad är det som gör att jag står ut med och förlåter allt han gör mot mig? Kanske är det ett spel mellan oss båda för att testa den andres gränser? Kanske vi är dömda till att alltid ha det såhär? Varför är det underbart varvat med oförståeligt och en känsla av att jag är ivägen? Tänk om han bara hade kunnat betee sig som en skit, eller bara vara helt underbar så hade valet varit enkelt! Istället för att bli glad över att en Rkille bjuder ut mig på date blir jag ledsen för att det inte är han jag ska träffa. Jag var för sören påväg till Karlshamn för att titta på honom spela, jag köper skjortor, plånböcker och glas för att jag vet att han behöver det och önskat sig det. Är det det som skrämmer iväg honom? Igår var jag stolt över mig själv, men korkad som jag var hade jag ingen annan att ringa än honom så det gjorde jag. Efter det samtalet var jag knäckt! Usch jag vill bara att det ska bli bra. Jag vill somna i hans trygga armar och vakna av hans mjuka läppar som trycks mot mina. Jag är rädd att det aldrig mer kommer ske och det svider mer än alla [dra till med vad helst du vill som är förjävla fucking kukhuvud idiotiskt!] du kan få. Just nu önskar jag, jag vet inte vad jag önskar som nånsin kan ta dö på denna känsla mer än att dö och dte vill jag ABSOLUT INTE!!, så jag antar att jag bara vill gömma mig nånstans och aldrig mer se den värld där allt detta händer.
Jag tror på det övernaturliga, men kärleken är förevigt försvunnen!
Faaasen vad jag inte är säker på mig själv, eller kanske heter det osäker?!
[HÄR SKULLE BILDEN HA SUTTIT]
19.00 var det Dans Under Öppen Himmel med Skånes Dansteater i Pildammsparken och självlklart var syrran och jag där! =) Vi blev dock inte så impade som vi brukar, men som sommarens citat lyder "Det har faktiskt varit sommar!" kom väl till pass. Jag lovar, det är verkligen det ultimata svaret på allt!
-Har du gått upp i vikt?
-Det har faktiskt varit sommar!
-Dom är inte lika tighta längre
-Det har faktiskt varit sommar!
-Har du sett hans kagge?!
-Det har faktiskt varit sommar!
Håll med om att det funkar Deutschland Über Alles! =)
Dessvärre var batterierna i min kamera lika döda som kärleken mellan två människor (jag kanske glömde att nämna att jag inte tror på den längre. Kärlek finns inte) så det kunde inte bli livebilder varken i studion eller på dansarna.
SDT dansar samma tid imorgon också, gå och se dom vett já! Du ångrar det aldrig, möjligtvis om det regnar..
Baah jag vill bara att allt ska lösa sig. Egentligen är jag nog mer kär i tanken om honom, än själva honom. Men varför gör det då så ont när jag förlorar honom? Vad är det som gör det så omöjligt för honom att älska mig? Varför är han så osäker? Vad är det som gör att jag står ut med och förlåter allt han gör mot mig? Kanske är det ett spel mellan oss båda för att testa den andres gränser? Kanske vi är dömda till att alltid ha det såhär? Varför är det underbart varvat med oförståeligt och en känsla av att jag är ivägen? Tänk om han bara hade kunnat betee sig som en skit, eller bara vara helt underbar så hade valet varit enkelt! Istället för att bli glad över att en Rkille bjuder ut mig på date blir jag ledsen för att det inte är han jag ska träffa. Jag var för sören påväg till Karlshamn för att titta på honom spela, jag köper skjortor, plånböcker och glas för att jag vet att han behöver det och önskat sig det. Är det det som skrämmer iväg honom? Igår var jag stolt över mig själv, men korkad som jag var hade jag ingen annan att ringa än honom så det gjorde jag. Efter det samtalet var jag knäckt! Usch jag vill bara att det ska bli bra. Jag vill somna i hans trygga armar och vakna av hans mjuka läppar som trycks mot mina. Jag är rädd att det aldrig mer kommer ske och det svider mer än alla [dra till med vad helst du vill som är förjävla fucking kukhuvud idiotiskt!] du kan få. Just nu önskar jag, jag vet inte vad jag önskar som nånsin kan ta dö på denna känsla mer än att dö och dte vill jag ABSOLUT INTE!!, så jag antar att jag bara vill gömma mig nånstans och aldrig mer se den värld där allt detta händer.
Jag tror på det övernaturliga, men kärleken är förevigt försvunnen!
Kommentarer
Trackback
