gringo

En fin film
En talande sång

You have to go and leave me
Don't make it so hard, just run
It's not that big of thing, no
On the other side of town

I don't want to
Don't like to
There has to be a better way
I don't like it
But there's nothing left to say

Does it ever get any better?
Or will I feel this way the rest of my life?
I just can't get it together
Now and then I'm losing my mind
I tried to look the other way
To make it through another day
Does it ever get any better?
'Cause I'll be with you the rest of my life
Yeah, all my life
All my life

You just have to believe me
Take my word and go
For now you can't be with me
We're better off alone

I don't want to
Don't like to
There has to be a better way
I don't like it
But there's nothing left to say

Does it ever get any better?
Or will I feel this way the rest of my life?
I just can't get it together
Now and then I'm losing my mind
I tried to look the other way
To make it through another day
Does it ever get any better?
'Cause I'll be with you the rest of my life
Yeah, all my life
All my life

I'm sure I won't forget
I need this breath
I need to get by
I hope you won't regret
The things we said
You need to get by
Need to get by

Does it ever get any better?
Or will I feel this way the rest of my life?
I just can't get it together
Now and then I'm losing my mind
I tried to look the other way
To make it through another day
Does it ever get any better?
'Cause I'll be with you the rest of my life
Yeah, all my life
All my life

Sviken!, det är nog den riktiga benämningen.
Denna gången känns som ingen annan. Det känns som tusen svärd har tryckts igenom en och samma punkt. Som långsam förtvining. Man kan inte ha kakan och äta upp den, men ändå finns det dom som tror att detta är möjligt.

Idag såg jag Pride & Prejudice på TV. Oooh det är en alldels underbar film! Och klyschigt nog, jag är kär i Mr Darcy!! Jag undrar bara när min sköna prins ska komma och svepa mig ur mina gängor (mm mycket finare på engelska, jag vet) Nu är det ännu fler kärleksfilmer på skärmen; Shakespeare in love.


URKFY&PECKA PÅ KÄRLEK!

Jag har årtiondets sämsta kväll.
Jag har årtiondets skruttigaste självkänsla.
Jag har årtiondets största ångest.
Jag har årtiondets söndrigaste hjärta.
Jag har årtiondets sorgligaste liv.

Hoppas nästa år blir lika vackert och tillfredsställande!

Vet ni vad, nu är det jul och jg har nog allt jittat lite glädje i det hela.
Efter en puckad kväll på jobb som bara gjorde en mega irriterad, landade jag och anna på en bänk på kastrup med vars två alkoläsker i handen. Att vi dessutom kunde dricka ur mina fina coca-cola glas gjorde det hela så mycket festligare.
Nä jag får nog säga att livet är ganska skönt efter en sådan dag, hon den där anna är en allt bra filur :) Tack!
Dessutom tror jag att jag har en liten crush i min chef, fast det är ganska okej, för idag berättade anna att vi är många. Oooh han är snygg


Tjuppa-rupp-tupp

Det är jobbigt när man inte skrivit på sådär lång tid, antingen blir det som en blockad som gör att man inte skriver igen förrän nästa år någon gång, eller så kommer allt plötsligt som en kaskad; flera A4:or på samma gång. Jag är rädd för att en sådan är påväg. Så jag ska kanske be om ursäkt i förväg. Det är nog faktiskt något jag är välkänd för, förmågan att svamla och ordbajsa och på något mirakulöst sätt koppla från Afrikas undernärda barn till dom bratsigaste bratsen från Limhamn i ett enda andetag. Märkligt hur tanken fungerar.
Om tre dagar är det julafton och det känns.. inget alls faktiskt. Vart har julkänslan tagit vägen? Sitter den i snön, som många tycks tro? Själv har jag börjat hata snö. Varjefall Sveriges. Innan hade jag annandan att se fram emot, men det ödelades ju ganska fort. VARFÖR!!! Men jag har bestämt mig för att hon inte längre ska få sabotera. Tack kära syster!
Imorgon är jag faktiskt ledig :) Det är nog det underbaraste ordet som finns. Dock jobbar jag hela kvällen på mammas födelsedag..

Nu kliar det så mycket i benen att jag inte längre kan sitta still. Så den där über mega långa ultra -långa utläggningen blir det ingenting av. Pust säger nog vi båda. Jag ska nog bannemej springa ut i köket och dricka kylskåpskall julmust med isiga isbitar i :) Men först måste jag ta upp en sak. Jag fick frågan varför jag bloggar när det nästan inte finns någon som känner till min blogg, då kan man ju lika gärna göra som förr och skriva dagbok. En bra fråga faktiskt. För någon BlondinBella eller annan Ers Höghet är jag inte. Faktiskt så har jag ingen koll på vem det är som kikar in här. Så den där frågan får jag nog kuckelilura lite på. Jag tror faktiskt det är något mentalt, att när det väl är ute i Cybervärlden har man lämnat det ifrån sig.. Nä, nu börjar det bli alldeles för djupt och teologiskt. Tjillevippen vett já :)

Sommarvarma brisar i håret, blöta pussar på en sandstrand och solen i ögonen - DET är något att längta efter

Saaaatan vad det fortfarande ska göra ont! Varför i helvete ska du förstöra mitt liv? Kunde du inte bara stanna i F och leva ditt lilla fylleliv och skita i att sabotera andras liv? Jag önskar att jag reagerade på annat sätt, men det går inte. Det är som en ingrodd och automatisk reflex. Denna ständiga oro som dyker upp när du&du träffas. Kanske? Igen? Om? Nog? Vad gör ni? AAAAAH JAG ORKAR INTE MER! FÅ DET ATT SLUTA!


jävla skit, på ren svenska!