Känslan är saknad

Kärleken vandrar runt, runt.
Det pirrar överallt.
Mest i magen.
Det kliar i mitt hjärta kort sagt.

Vart tog detta vägen och var är jag?

Vi måste kanske bestämma nått. Men jag vill inte. Jag vill inte få veta den bistra sanningen. Jag vill alltid vara dig nära. Jag vill alltid kura upp mig i dina tröjor och lakan och dofta som du. När jag är med dig blir till&med den gråaste himmel blå och det trasigaste helt. Du fatts mig när du inte är där. Varför känner jag inte som innan?

Varför kan man inte vara regissören i sitt liv? Varför är det så jobbigt att skriva CV och söka jobb? Varför är jag så kraft-/orkeslös??? Jag är utpumpad och nött i kanterna.


Läser du detta?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0