We get it almost every night

Fick ett väldigt oväntat och hjärtvärmande samtal igår och för en sekund var allt som vanligt igen
Men så fort samtalet var över, var det verkligen över
Det är lustigt hur lätt man vänjer sig vid människor och hur man tillslut verkar ta dom förgivet
Det är dock också väldigt sorgligt
Att man inte uppskattar det man har framför ögonen varje dag, alltid, förrän det är borta
Jag vet inte hur många gånger jag sagt detta det senaste året, och jag kommer att fortsätta och fortsätta i hopp om att det kanske en dag blir sanning, men jag önskar verkligen att jag kunde göra allt ogjort
Eller inte allt.
Bara det från påsklovet och framåt
Eller egentligen inte allt där heller. Bara det som sög
ANY WHO
Efteråt kunde jag inte få bort den obestämdbara känslan
Konstigt att längtan, illamående och beroende kan vara så lika
I flera veckor och månader har jag försökt göra mig av med mitt beroende
Och på dagarna känns det inte så jobbigt, jag har väl på nått sätt vant mig
Eller vant mig av
Det hemskaste är dock att drömma något, och sen vakna och känna fullkomlig saknad genom hela kroppen

Efter det där samtalet var det först fjärilar i magen
Sen ångest och knutor
Och tillsist stenar och vattenfall
AAAHR att allt ska vara så jävla jobbigt!
Önskar jag kunde förklara allt och få dig att förstå att du förtjänar det bästa
Hatar om jag ska sabotera för nästa så som hon saboterade för mig

Du är min idol

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0